Morgonen började - som vanligt - med mockning,
dels i uteboxen, där Teitur, Valle och Logi går på
natten och dels av Askur och Týrs inneboxar.
Jag måste säga att mockningen av inneboxarna går
som en dans med det "nya" strö vi testar den här
säsongen, halmpellets. Otroligt lättmockat och fräscht,
minimalt att köra ut och superfin bädd. Och dessutom
otroligt drygt! Ska bli riktigt spännande att se hur det
fungerar i vinter när det blir riktigt kallt.
Sådana här höstmorgnar är verkligen helt underbara!
Dimman låg tät i morse, men sedan kom solen fram och
allt blev målat i fantastiska färger.
Först blev det en ridtur på mr Grå.
Så vackert när den, efter natten, kalla marken värms
upp av solen och ångorna stiger och ser ut som dan-
sande älvor.
Klockar-Jons i höstskrud
En kort promenad med Askur blev det också. Jag
har börjat promenera korta sträckor med honom nu,
så får vi se hur det går. Han har tappat väldigt mycket
muskler och hull, så återhämtningen kommer själv-
klart att ta lång, lång tid - om han nu får vara frisk!
Vi har en häst i stallet som är panikrädd för älgar och
det är Valle. Jag har många gånger undrat varför det
är så att varje gång jag rider honom (ja nästan i alla fall)
så stöter vi på - älg.
Idag var inget undantag. Vi var på väg hem efter en härlig
ridtur, då den kolsvarta älgkalven, som håller till i skogarna
runt stallet, plötsligt står mitt på vägen. Jag hann se den innan
Valle såg den och hann alltså hoppa av. Nu var han inte så
jätterädd för älgkalven (bilden ovan är tagen precis när
han fick syn på den), men jag vet ju att en liten älgkalv
inte får vara ute alldeles ensam i skogen, utan att mamma
älg finns någonstans i närheten. Jag stod stilla en stund och
funderade på VAR hon fanns någonstans, var hon på vänster
sida om vägen eller på höger sida!!??
Bäst som jag stod där och funderade kom hon fram ur buskaget,
talade om för sin kalv att det inte var lämpligt att ha kontakt,
varken med människor eller hästar och tog sedan med sig kal-
ven in i skogen.
Efter att ha dansat runt lite, så gick Valle sedan snällt förbi stället
där älgarna stått, men någon mera uppsittning för mig blev det
inte, utan jag valde att gå hem med hästen. Han var liiite för
uppskärrad för min smak. Nu hade vi inte så långt tillbaka till
stallet, så det gjorde egentligen ingenting!
I dag har jakten på vattenläckan börjat. En stor bit
av kökstaket har rivits ner och visserligen har man
hittat fukt - men tyvärr ännu ingen läcka. Så
i morgon fortsätter jakten och tills dess har jag inget
vatten i varken kranar eller toaletter. Kul, kul!
Bara att hoppas att läckan hittas i morgon, så att den
kan lagas och jag får tillbaka vattnet.
Att ha turen att få bo vid vatten - det är underbart!
Jag älskar att vara VID vatten, men gillar inte att vara
PÅ vattnet. Ikväll var det så här vackert utanför vårt
fönster!
Den här dagen började med en rivstart! När jag kom upp
i morse var hela köksbänken full av vatten. Jag såg snart
att det droppade ifrån taket. Min första tanke: varför händer
alltid sådant här när S är borta???? Nästa tanke var: vad gör
jag nu då - tidig söndag morgon låter inte precis som om rör-
mokarna sitter vid telefonen och väntar på att få rycka ut.
Efter att ha stängt av vattnet i huset och lyckats lokalisera
läckan till ovanvåningen (nåja var ju kanske inte så svårt
att fundera ut, när vattnet rinner från taket i köket på
nedervåningen) så tog jag tag i telefonen och ringde en av
Söderbärkes rörmokare, som självklart inte svarade. Vilket
i och för sig är fullt förståeligt kl. halv åtta en söndagsmorgon.
Jag lämnade i alla fall ett meddelande, ställde en hink under
takdroppet och åkte till stallet. En timme senare ringde rör-
mokaren och den fantastiske mannen lovar att komma om ca
en halvtimme. Jag åkte hem och tog emot honom och han
konstaterade, precis som jag redan gjort, att det troligen kom-
mer från ovanvåningen. Han kunde inte göra så mycket annat
än att ta hål i taket så att vattnet rann ut lite fortare. Tack M
för att du kom! Resten får vi ta tag i under morgondagen, när
försäkringsbolag och snickare är mera lättillgängliga.
På eftermiddagen blev det middag ute tillsammans med älskade
"barn". Tack N och J för trevligt sällskap!
