Dan före dopparedan. Granen är klädd, huset städat,
julmaten fixad (nästan allt), så nu är det bara att in-
vänta julefriden.
Har fixat lite julgodis på eftermiddagen. Det blev
Rocky road - så gudomligt gott, så man behöver
inte något mer godis!
Eskil och Skrället hjälpte till, men sedan ville de
inte vara med på bild. Skruttkatter! ;-)
På bara ett par timmar idag på eftermiddagen, har
temperaturen sjunkit från -3 till -12 grader.
Det blir riktigt vackert när solens sista strålar belyser
ångan från sjön Barken.
Är så glad över vår härliga gjutjärnskamin, som värmer
oss kyliga dagar och kvällar!
I morse hade ett lodjur tassat i nysnön genom hagarna.
Hoppas få se det vackra djuret även i vintern. :-)
Det har varit riktigt blåsigt och otäckt i ett par dagar, men
idag var det lugnare och riktigt fint ute. Jag tog en härlig
promenad med herr Röd - eller promenad och prome-
nad - med herr Röd blir det mest jogging. Härligt var
det i alla fall.
Sedan försökte jag få fart på adventsljusstaken och ängeln vi
har i stallet, men de ville inte lysa.
Dagens övriga aktiviteter blir jobb, lite städning och adventspyn-
tande.
Personligen tycker jag att det var mycket vackrare
ute häromdagen, när solen sken och det var några
minusgrader, än det slaskväder det är nu!
Idag har Askur blivit "normalskodd", för första gången
sedan han fick fång i början av juli. Skönt för honom att
få på sig skor med broddar och snösulor, nu när det har
blivit halt och töväder.
Hovslagaren tyckte att hovarna ser bra ut, så nu hoppas
jag att han inte får något återfall, utan får vara frisk.
Även de andra pojkarna har fått på sig vinterdojor och
snösulor!
Äntligen har vi fått ett ordentligt tak igen efter
vattenläckan. Det tog sin lilla tid, men blev jättefint.
Skönt, nu kan vi fortsätta att göra klart köket, som
ju inte hade hunnit bli helt klart än efter renoveringen,
när vi fick vattenläckan.
Dessutom har jag idag konstaterat att Net 1:s reklam
inte ljuger - deras mobila bredband fungerar verkligen
mitt ute i skogen, där nästan ingenting annat fungerar.
Sånt gillar jag!
Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom trösta mej en smula, för nu är jag ganska trött,
och med ens så förfärligt allena.
Jag märkte aldrig förut, att mörkret är så stort,
går och tänker på allt det där man borde.
Det är så mycket saker jag skulle sagt och gjort,
och det är så väldigt lite jag gjorde.
Skynda dej älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.
Jag letar efter nånting som vi kanske glömde bort
och som du kunde hjälpa mej att finna.
En sommar går förbi, den är alltid lika kort,
den är drömmen om allt man kunnat vinna.
Du kommer kanske nångång, förr'n skymningen blir blå
innan ängarna blir torra och tomma.
Kanske hittar vi varann, kanske hittar vi då på
något sätt att få allting att blomma.
Skynda dej älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, de tär nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.
Nu blåser storm därute och stänger sommarns dörr,
det är för sent för att undra och leta.
Jag älskar kanske mindre än vad jag gjorde förr
men mer än du nånsin får veta.
Nu ser vi alla fyrar kring höstens långa kust
och hör vågorna villsamma vandra.
En enda sak är viktig och det är hjärtats lust
och att få vara samman med varandra.
Skynda dej älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.
Tove Jansson
I kväll när jag var ner till stallet, lyste månen så
vackert över Flytjärnen och strödde en silvergata
över hela sjön. Andlöst vackert! Så tyst och frid-
fullt!
K-J i höstmörker.
Tittade ut för en stund sedan och då vräkte snön
ner. Nu har det slutat och jag hoppas att vi slipper
mer. Vill gärna ha vinter - men inte redan!
Dagen är solig, men ack så blåsig. Inga vårvindar
friska, utan en riktig höststorm. Vågorna går höga
på sjön.
Här en liten bild på Skrället, som har fått för sig att
han inte skall dricka vatten i sin skål på golvet, utan
absolut ska ha vatten ur kranen. Om kranen inte är på
så står han och buffar på den och tror att det skall komma
vatten då och när det inte gör det så skriker han i högan
sky. Jag lovar, med tanke på hur smart han är, att snart
har han kommit på hur han sätter på vattnet själv. :-)
Denna vackra höstmorgon låg frosten vit på alla tak.
Så vackert, så vackert.
Askur tycker att det är jätteskönt att få komma ut
i en lite större hage, så att han kan röra sig lite mer
än han kunnat göra de senaste månaderna.
Han är pigg och glad, så nu hoppas jag att han får hålla
sig frisk, så att han snart kan få gå ut till sina kompisar
i den stora hagen.
Helgen har jag (och många fler) tillbringat på höstfagra
Forsen i Riddarhyttan. Där har Forsen och Edda haft
sin gemensamma oktobertävling, med ca 80 tävlande.
Bra väder (för en gångs skull), härlig stämning och
trevliga människor gjorde tävlingarna precis så bra
som de skall vara.
Fotot är taget från sekretariatet ut över dammen och
forsen på gården.
Så en bild på sötnosarna Nova (t.v.) och Skrället (t.h.)
Morgonen började - som vanligt - med mockning,
dels i uteboxen, där Teitur, Valle och Logi går på
natten och dels av Askur och Týrs inneboxar.
Jag måste säga att mockningen av inneboxarna går
som en dans med det "nya" strö vi testar den här
säsongen, halmpellets. Otroligt lättmockat och fräscht,
minimalt att köra ut och superfin bädd. Och dessutom
otroligt drygt! Ska bli riktigt spännande att se hur det
fungerar i vinter när det blir riktigt kallt.
Sådana här höstmorgnar är verkligen helt underbara!
Dimman låg tät i morse, men sedan kom solen fram och
allt blev målat i fantastiska färger.
Först blev det en ridtur på mr Grå.
Så vackert när den, efter natten, kalla marken värms
upp av solen och ångorna stiger och ser ut som dan-
sande älvor.
Klockar-Jons i höstskrud
En kort promenad med Askur blev det också. Jag
har börjat promenera korta sträckor med honom nu,
så får vi se hur det går. Han har tappat väldigt mycket
muskler och hull, så återhämtningen kommer själv-
klart att ta lång, lång tid - om han nu får vara frisk!
Vi har en häst i stallet som är panikrädd för älgar och
det är Valle. Jag har många gånger undrat varför det
är så att varje gång jag rider honom (ja nästan i alla fall)
så stöter vi på - älg.
Idag var inget undantag. Vi var på väg hem efter en härlig
ridtur, då den kolsvarta älgkalven, som håller till i skogarna
runt stallet, plötsligt står mitt på vägen. Jag hann se den innan
Valle såg den och hann alltså hoppa av. Nu var han inte så
jätterädd för älgkalven (bilden ovan är tagen precis när
han fick syn på den), men jag vet ju att en liten älgkalv
inte får vara ute alldeles ensam i skogen, utan att mamma
älg finns någonstans i närheten. Jag stod stilla en stund och
funderade på VAR hon fanns någonstans, var hon på vänster
sida om vägen eller på höger sida!!??
Bäst som jag stod där och funderade kom hon fram ur buskaget,
talade om för sin kalv att det inte var lämpligt att ha kontakt,
varken med människor eller hästar och tog sedan med sig kal-
ven in i skogen.
Efter att ha dansat runt lite, så gick Valle sedan snällt förbi stället
där älgarna stått, men någon mera uppsittning för mig blev det
inte, utan jag valde att gå hem med hästen. Han var liiite för
uppskärrad för min smak. Nu hade vi inte så långt tillbaka till
stallet, så det gjorde egentligen ingenting!
I dag har jakten på vattenläckan börjat. En stor bit
av kökstaket har rivits ner och visserligen har man
hittat fukt - men tyvärr ännu ingen läcka. Så
i morgon fortsätter jakten och tills dess har jag inget
vatten i varken kranar eller toaletter. Kul, kul!
Bara att hoppas att läckan hittas i morgon, så att den
kan lagas och jag får tillbaka vattnet.
Att ha turen att få bo vid vatten - det är underbart!
Jag älskar att vara VID vatten, men gillar inte att vara
PÅ vattnet. Ikväll var det så här vackert utanför vårt
fönster!
Den här dagen började med en rivstart! När jag kom upp
i morse var hela köksbänken full av vatten. Jag såg snart
att det droppade ifrån taket. Min första tanke: varför händer
alltid sådant här när S är borta???? Nästa tanke var: vad gör
jag nu då - tidig söndag morgon låter inte precis som om rör-
mokarna sitter vid telefonen och väntar på att få rycka ut.
Efter att ha stängt av vattnet i huset och lyckats lokalisera
läckan till ovanvåningen (nåja var ju kanske inte så svårt
att fundera ut, när vattnet rinner från taket i köket på
nedervåningen) så tog jag tag i telefonen och ringde en av
Söderbärkes rörmokare, som självklart inte svarade. Vilket
i och för sig är fullt förståeligt kl. halv åtta en söndagsmorgon.
Jag lämnade i alla fall ett meddelande, ställde en hink under
takdroppet och åkte till stallet. En timme senare ringde rör-
mokaren och den fantastiske mannen lovar att komma om ca
en halvtimme. Jag åkte hem och tog emot honom och han
konstaterade, precis som jag redan gjort, att det troligen kom-
mer från ovanvåningen. Han kunde inte göra så mycket annat
än att ta hål i taket så att vattnet rann ut lite fortare. Tack M
för att du kom! Resten får vi ta tag i under morgondagen, när
försäkringsbolag och snickare är mera lättillgängliga.
På eftermiddagen blev det middag ute tillsammans med älskade
"barn". Tack N och J för trevligt sällskap!
Dagen har jag tillbringat i Stormatsbyn tillssammans
med härliga Edda-vänner. Bruksridning, långritt,
korvgrillning vid lägerbålet (med trubadur), tipspro-
menad och en avslutning med Sellnäsplanka och
tunnbad, mycket bättre kan knappast en dag bli.
... kan vara att få stå ute tillsammans med polarna,
när man har fått stå ensam inne i nästan två månader.
Även om man än så länge måste stå i en egen liten
"hage". Man kan i alla fall klia på sina kompisar och
prata med dem.
Det har varit en otroligt vacker dag och kväll. Ska
vi tro experterna, så är det den sista fina dagen på
ett tag. Nu är visst det första riktiga höstovädret
på ingång.
Tur att jag har njutit av det fina den här dagen har
haft att erbjuda. Det gäller att ta vara på stunderna.
Nanna och Jari har varit i Klockar-Jons hela helgen
och slipat och målat. Eskil har varit med dem där.
Nu har N och J åkt hem till Borlänge igen och Eskil
är tillbaka här i Söderbärke. Han var så trött när
han kom, så han hoppade upp i en fåtölj och slocknade
direkt och där har han legat sedan dess. Det är jobbigt
att tillbringa helgen på landet.
I Klockar-Jons finns en gammal fin vedspis i köket.
Nanna och Jari håller på och renoverar lite i huset och
bor där till och från. Igår bakade Nanna tunnbröd på
vedspisen och idag när jag var där nere, så fick jag med
mig härligt bröd hem. Ska bli riktigt gott att käka i
kväll. Tack Nanna!
